Space Battleship Yamato (1974)

"♫It is time to go we know,

From the earth which we love so,

Man the cruiser which is called

YA-MA-TO!♫"

Introlåt översatt till engelska, text av Donald P. Berger, framförd av Isao Sasaki

Synopsis

Året är 2199. Jorden bombarderas med atombomber under en utomjordisk invasion, och inom ett år kommer planeten att vara fullständigt obebolig. Jordens enda hopp är Yamato, ett legendariskt krigsfartyg från andra världkriget, som byggts om till ett rymdskepp för att resa till den avlägnsa planeten Iskandar. Där det finns en maskin som ska kunna rena jorden från radioaktivitet och nu är det bråttom för besättningen att ta sig dit, samtidigt som många faror väntar.

Informationen om Iskandar och maskinen upptäcktes av en slump, då en mystisk budbärarinna krashlandat på Mars. I hennes datakapsel finns det ritningar på en kraftfull Takyonmotor, som skulle göra det möjligt att resa snabbare än ljuset.

Teman och Motiv

Resan till Iskandar är lång och full av påfrestningar. Under resans gång ställs besättningen inför exotiska platser och livsfarliga kosmiska fenomen, samt en alltmer sofistikerad utomjordisk taktik och arsenal.

Stora delar av serien känns som om den vore plockad direkt från 1800-talets romantik på ett trots allt tidlöst sätt, särskilt med alla symboler och liknelser (bildligt och skriftligt) kring sjöfart. Detta gör att serien känns äkta och originell även idag.

Sakyo Komatsus roman Japan Sinks och filmen SOS Poseidon, båda från 1973, hade stort inflytande på utformingen av berättelsen. Boken och filmen handlar om människor som kämpar mot närmande enorma katastrofer, samt hur detta påverkar deras liv. Under ett tidiga stadier var även Flugornas Herre en stark inspirationskälla, då serien var betydligt mer tragisk och aningen misantropisk. Här kan ni läsa mer om hur serien kom till, direkt från det ursprungliga planeringsdokumentet.

När Leiji gick med i projektet bidrog han starkt till att omarbeta serien, med ett mer optimistiskt synsätt kring uppdraget och besättningen.

Trots denna ljusare riktning förekommer det ett flertal rörande och ibland tankeställande ögonblick. Ett bra exempel finner vi i resan till "biplaneten", där drottningen maler ner sina undersåtar till honung som säljs vidare till det ockuperande rymdimperiet.

I det ovanstående klippet ser vi underkapten, och hjälten, Kodais desperata räddningsoperation som inträffar när han stöter på sin storebrors förlista rymdskepp.

Det finns även en del plats för komiska inslag, framförallt från alkoholisten Doktor Sado och skeppets assistentrobot Analyzer.

Analyzers sexuella trakasserier av Mori kan framstå som tramsigt, men visar sig bara vara hans vilseledda försök att visa sin uppskattning för henne. Annars är han en mycket vänlig och uppskattad del av besättningen, som gärna hjälper till under svåra uppdrag.

På tal om hög teknologi har vi skeppets kraftfulla Vågkraftskanon ("Hadou-hou") som bara får användas i absoluta nödsituationer, då den är mer än stark nog för att kunna pulverisera hela kontinenter.

(Bild: Expressen.se, "Yamatos Sista Strid: Enkelresa mot döden")

Rymdskeppet Yamato är döpt efter ett riktigt japanskt krigsskepp från andra världskriget, det största som dittills hade byggts. Den japanska flottan såg fartyget som rikets bästa hopp för en säker seger, och när det sänktes av Amerikanska styrkor mot krigets slut exploderade den så kraftigt att man kunde se den ända från Kyushuregionen i sydvästra Japan.

Fotoalbum av miniatur, uppsatt 2004

(Tillbakablick, en fiskare och hans son bär vittne till skeppet)

Även om seriens handling och historiska bakgrund kan tolkas som en slags revanschfantasi, vill skaparna skarpt poängtera att dess vördnad inför skeppet inte handlar om en längtan efter ett nytt "storjapan". De förkastar krig och förspråkar fred mellan länder, men anser att folk som vågar ta upp kampen när det inte finns någon fredlig utväg ändå förtjänar en del respekt och ära. De menar också att vi alla måste kämpa, på ett eller annat sätt, även i tider av fred.

Här följer några citat från ett par intervjuer med skaparen/producenten Yoshinobu Nishizaki och regissören Leiji. Intervjuerna gjordes en längre tid efter seriens premiär. De viktigaste delarna har markerats i gult.

"I am not militaristic. I am one who hates war. All the nations of the world must love one another and observe eternal peace. Therefore, I think that mankind must spare no effort toward that goal. However, in situations where there is no escape from war, it is necessary to respect the spirit of the soldiers who march bravely into the battlefield with no fear of death to defend the country of their birth and the people they love. That’s what I think.

Even though Yamato is a positive story, I received criticism saying, “doesn’t this story affirm that the human race constantly fights?”

But sometimes people have to fight. Even if it is not in the extreme condition of war, a person living in this world fights many battles. When it becomes necessary to fight for the purpose of defending not just myself but also someone I love, I wanted to depict how we face that situation. But instead of presenting such a heavy theme directly, I was my concept to do so through entertainment that people could enjoy."

Citat: Yoshinobu Nishizaki, seriens regissör, 2010, länk till fullständig artikel

"Even though Yamato was supposed to be a work of entertainment, I didn’t have much self-confidence in those days, and it was oppressive. It was a heavy burden. Nearly 3,000 people were killed when the Battleship Yamato was sunk. There were many bereaved families with children.

Thus I placed Starsha at the goal point and Yamato would make the voyage through space for the sake of survival. Mr. Nishizaki didn’t understand that. At one point in the first three episodes I drew a storyboard of a scene where Yamato is being rebuilt and a deck plate is removed to reveal the remains of the dead. I was told to cut it. Mr. Nishizaki said the program was being made for a sponsor, and it was the sponsor’s order.

Then there was the warship march used in the flashback scene for episode 2. I yelled “who put that in,” and shouted that “young people will not go along with this!” It turned into a big fight. I had to stop this by all means and said there must be some way to remove it, replace it with different music.

Therefore, only in the first broadcast was that warship march connected to the scene. The story was fully known at the time of the reruns, but I didn’t want there to be a misunderstanding in the first airing. I didn’t want the flashback scene to turn this into a story of militarism. It was meant to be about a grand space voyage.

Mr. Tashiro, the sound director, said we should have agreed on that earlier, and he would have done what we said. It became an all-night shouting match between Mr. Nishizaki and myself. Naturally, it’s more advantageous to start a fight at midnight. (laughter)

I said if the broadcast station hears this, the program is over. So we replaced the cue and I was greatly relieved. That was our crisis. It was a requiem for those killed in action."

Citat: Leiji Matsumoto, seriens regissör, 1993, länk till fullständig artikel

Ytterligare intressanta länkar:

- The Message of Space Battleship Yamato - perspektiv från en tidning riktad mot publiken som såg serien när de var små. Handlar framförallt om kaptenen och karaktärernas utveckling under seriens gång.

- Seriens introlåt framförd av en Japansk militärorkester - märke av seriens kulturella avtryck (3 min)

- Seriens introlåt framförd av en Amerikansk militärorkester - en hyllning till alliansen mellan Japan och USA (2 min)

Artikeln "Don't mention the war!" ger en del intressanta insikter om Japans syn på deltagandet i Andra Världskriget, men är inte utan brister. Författarens fixering på parallelerna mellan kriget och serien utöver, tillsammans med sin problematisering kring romantiserade skildringar och mörkläggandet av landets krigsbrott, ger läsaren ett ganska snävt perspektiv på seriens tilltal och budskap.

Om serien verkligen var renodlad maktfantasi och propaganda skulle denna scen mot slutet aldrig varit med, inte ens på författarnas kladdpappren: (Den skulle inte heller gått hem med utländska tittare, men mer om detta senare)

Källmaterial till det ovanstående collaget

Här reflekterar Kodai över sin seger, efter att han och hans manskap precis förintat fiendens vissnande hemvärld genom att skjuta Vågkraftskanonen i ett magmaflöde, som orsakade en kaskad av fruktansvärda vulkanutbrott över hela planeten. Detta var inte med flit, utan var bara ett försök att späda ut svavelsyran i havet som hotade att fräta sönder hela skeppet.

Att handlingen färgas av verkliga händelser och ideal är för övrigt vanligt inom Science Fiction-berättelser. Ett exempel är den amerikanska franchisen Star Trek, som kretsar kring en jordisk federation som förenat mänskligheten och slutit fred med flertalet utomjordiska civilisationer, som ett intergalaktiskt Förenta Nationerna.

Ett annat exempel är det svenska barnprogrammet Tillbaka till Vintergatan, som handlar om tre ungdomar med uppdraget att rädda jordens ekosystem genom att samla ihop utomjordiska livsformer, vars egenskaper kan motverka föroreningar och radioaktiv strålning.

Animation/Visuella Berättartekniker

Presentationen är också väldigt fin. Bildutsnitten och musiken ger serien en ganska storslagen stämning, och animationen är tidvis väldigt imponerande för ett TV-projekt från sin tid. Vissa animationer återanvänds genom hela serien, särskilt när det gäller skeppet, men jämfört med mycket annat som producerades för TV (framförallt i väst) vid samma tidpunkt så är det mer av långfilmskaraktär än vad man kan förvänta sig.

r

För att visa skillnaderna inom både filmteknik och innehåll har jag satt ihop en jämförelsevideo mellan Bamse (1972) och Yamato (1974). Notera kameravinklarna och klippningen, samt antalet teckningar och detaljer därpå:

(Översättning: Mänskligheten har 263 dagar kvar.)

Vid slutet av varje avsnitt får man se hur många dagar som står kvar innan jordens undergång, vilket ger tittarna ett tidsperspektiv och en känsla av fortskridande.

Mottagande av publiken

Serien var ingen massiv tittarsucce till början men fick ett stort uppsving när den klipptes om till en biofilm år 1977, som ledde till bland annat två uppföljarserier och ett flertal långfilmer. Ännu idag kommer det fortfarande nya tolkningar av den grundläggande idén.

Ghost in the Shell [1995]

Den sägs vara en av serierna som fick japan att börja ta animerad film på större allvar, särskilt på TV-fronten, och banade väg för många av de sci-fi anime som finns idag. Utan Yamato skulle vi inte fått serier som Ghost in the Shell, Cowboy Bebop, Attack on Titan och Neon Genesis Evangelion. Den visade bland annat att det var möjligt att skapa kommersiellt gångbara animerade TV-serier som tilltalar en äldre publik.Allt som allt har den har haft minst lika stor inverkan på den japanska animationsindustrin som bland annat Snövit, Simpsons och Toy Story haft på den västerländska, om ändå inte större.

Mer intressant material:

Cosmo DNA - en otrolig samling av artiklar och intervjuer kring Yamato och dess Amerikanska dubbning Star Blazers (se "Kuriosa" för utvalda länkar)

Reklam riktad till programinköpare

Serien Space Battleship Yamato fick även internationell spridning, med bland annat en amerikansk dubbning av TV-serien mot slutet av 70-talet. Serien döptes om till Star Blazers och skeppet till Argo, blev en ganska stor hit. Även om den inte fått så många referenser i amerikansk populärkultur som t.ex Speed Racer och Voltron har den lämnat stora spår hos sin ursprungliga publik, samt flertalet av tidens sci-fi och animekonvent.

Relevanta Länkar:

Samling av TV-industrins interna reportage om Star Blazers

Retrospektiv kring Star Blazers (31 Minuter)

Internationella Översättningar av Introlåten (12 minuter)

Sammanfattning/Personlig Reflektion

Just nu är Yamato en av mina favoriter inom Science Fiction-genren. Den har verkligen allt man önska sig från en rymdsaga: storslagna äventyr, välformade karaktärer, kreativa platser och scenarier, samt en och annan "tankeställare". Man får även se en del spår av kulturen och tidsepoken den härstammar från, 1970-talets Japan.

Utöver detta uppskattar jag att serien kan tilltala både stora och små utan att behöva tona ner ämnen som förlust och världsomspännande förödelse, särskilt när västerländsk animation till stor del består av antingen rumsrena barnprogram/familjefilmer eller överdrivna försök att bryta mot denna uppfattning. (Bra exempel på det senare kan man hitta i Tim Millers antologiserie Love, Death & Robots, där en del av kortfilmerna förlitar sig på våld och sexuellt innehåll mer än något annat.)

Nu kanske nu undrar om och hur resten av Leijis verk möjligtvis skulle kunna överträffa detta underverk, och som svar till detta hänvisar jag er till resten av artiklarna på denna sida.

Urval av Uppföljare

- Farewell, Space Battleship Yamato (1978)

Uppföljaren till Yamato. Två år efter att jorden återhämtat sig upptäcks ett SOS från rymden, som Yamatobesättningen trots alla order besämmer sig för att följa upp. Avsändaren varnar för en mäktig ondska som förintat och förslavat flertalet planeter - det fruktade Kometimperiet.

Några månader efter att filmen gått på bio lanserades en TV-serie baserad på filmen, med titeln Space Battleship Yamato II, som bygger vidare på berättelsen och dess karaktärer samtidigt som den omarbetar det kontroversiella tragiska slutet.

Denna serie är den enda delen av Yamato som släppts i Sverige, tydligt baserad på Star Blazers-dubbningen:

Klipp från Stjärnbrigaden

Podcastavsnitt om Stjärnbrigaden (1 tim, 20 min)

Tack till Rob Sjöberg för videoklippet.

Star Blazers-dubben kom även att innefatta Yamato III, men "Farewell" och de senare tre långfilmerna om Yamato (The New Voyage, Be Forever, och The Final Chapter) släpptes inte i USA förrens på 90-talet.

- Yamato: The Final Chapter (1983)

Efter nio år, tre TV-säsonger (totalt 77 avsnitt) och redan fyra långfilmer var det dags för den ursprungliga inkarnationen av Space Battleship Yamato-franchisen att runda av.

I detta epos på 2 timmar och 40 minuter (vilket i sin tid var världens längsta tecknade film) ställs jorden inför Aquarius, den massiva vattenplaneten som gav ursprung till dess liv men nu kommer utplåna den med en översmämmning av bibliska mått.

- Space Battleship Yamato (2010)

År 2010 kom det en spelfilm baserad på serien, regisserad av Takashi Yamazaki utifrån ett manus från Shimako Sato. Även om detta är den enda spelfilmen baserad på ett av Leiji Matsumotos verk är detta varken det första eller sista försöket. På slutet av 90-talet läcktes ett manus från Disney, under den amerikanska Star Blazers-titeln, som fick mycket stark kritik på internet.

- Space Battleship Yamato 2199 (2012)

Den nyaste tolkningen, skapad av nya regissörer och manusförfattare med hjälp från skaparna av originalet. Här fokuserar man mer på karaktärerna än äventyren och de exotiska platserna. Man skildrar även huvudskurkarna från en mer sympatisk synvinkel.

Fick två uppföljare: 2202 (2017) och 2205 (2021), med Yamato II respektive Yamato III som förlagor.

---